lajon

Idag var jag på ungdomsmottagningen igen. För tredje gången. Denna gången var det alltså dags för mig att sitta i stolen och jag upplevde det hela väldigt konstigt och lustigt. Obehagligt. Jag kan inte riktigt fatta att jag springer ner dörrarna sådär men jag börjar bli trött på det nu. Att dra det där lasset. Självklart vill jag vara frisk och ha koll på hela min kropp men att ränna där i tid och otid. Usch. Jaja, nu är det över.

Efteråt gick jag till Nogge och Annie och det var trevligt, träffade alla deras djur och så igen, snackade lite. Kollade på Ullared, haha. Blev lite hooked, människorna är ju nästintill galna där borta. Erik ringde sen och hämtade mig, skönt. Vi hade problem med att hitta mötesplats och han var lite irriterad på trafiken men vi kom fram till slut. Väl hemma var jag tvungen att ventilera lite, wich means gråta i princip, vara ledsen, må dåligt, prata. Tråkigt. Jag är trött på att vara en miserabel nolla nu. Jag vill vara glad hela tiden. Och jag vill känna att jag kommer någonstans.

Jag är så glad att jag har Erik. Så ofattbart himla glad. Världens vackraste man går vid min sida och jag kan knappt förstå det. Han har nog ingen aning om hur lycklig han gör mig egentligen, kanske inte jag heller. Jag tackar Gud för Erik.

Den här låten beskriver mitt mood ganska bra. Har lyssnat på den trehundra gånger i rad.
"I'm only ten, but I'm as touched as anyone here by Enya's music. It's powerful in a gentle, lulling way, so relaxing and soothing. If I'm ever sad or angry, her pieces always set me right--- happy, as everyone should be, and happy to just be alive." - WolfLover995